Vart är jag på väg?

När jag gick i sjuan så klädde jag mig i trasig, utsvängda jeans, skjorta, musse pigg-slips och alldeles för stor blå mössa. I ettan på gymnasiet gick jag runt i pyjamasbyxor i skolan och satt på golvet så ofta jag kunde.
Jag gjorde i stort sett allt jag kunde för att sticka ut, för att visa att jag var estet och för att vara annorlunda. Jag var homosexuell, förespråkade pollyförhållanden, hånglade med alla och ville att vi skulle leva i ett socialistiskt samhälle.

Idag klär jag mig i hela jeans och moderna skjortor. All min strävan efter att sticka ut ur mängden har mättats allt efter att åren gått.
Nu har jag förstått att det finns vissa nackdelar med att sträva efter socialism och att det inte är något fel på att välja att vara monogam, jag har flickvän sen ett halvår tillbaka.

Jag kom precis hem från min flickväns mamma, jag var där för att hämta min cykel och stannade på en kopp kaffe. Under de minuter som jag var där hann jag hjälpa lilla systern med sin matteläxa, fixa klockan på deras micro och lära mamman hur man använder spisen.
Jag var hemma hos familjen "Svensson" och var den tekniske, händige, svärmorsdrömmen.
... Och jag trivs.

Nu är det sommar

Idag har varit en furktansvärd och underbar dag. Det var ytterligare en fest hos Ellen igår och jag drack en del öl. Vi hade jättetrevligt, snackade och lekte "Jag har aldrig" , det var härligt men så plötsligt knäppte det till och jag blev obehagligt påverkad och började må riktigt dåligt.

När jag vaknade i morse av att Annas pappa knackade på dörren så ville jag bara falla genom sängen och dö. Han tyckte vi skulle gå upp och äta frukost, jag tyckte att han skulle stänga dörren och komma tillbaka fem timmar senare (klockan var nio). Halv ett gick jag upp och åt två ägg, duschade och tvingade iväg mig själv till Stockfallet, det var trevligt att titta på huset men jag mådde så avskyvärt dåligt så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Tillslut blev det lunch och jag fick i mig en pizzaslice, sen ville jag bara spy.

Efter att ha försökt få skjuts till Mariebergsskogen i en halvtimme insåg jag att hoppet var borta och jag tvingades cykla de 7 kilometer det är genom Karlstad. Jag mådde ännu sämre när jag kom fram, men efter att ha druckit en jävla massa vatten och snackat med alla underbara människor så började jag se ett slut på eländet. Fyra timmars fotografering senare mådde jag bra men var grymt trött. Det var perfekt att få skjuts hem till Anna och ställa sig i duschen och bli av med all vidrig svett. Middagen smakade perfekt och nu sitter jag med älsklingen i min systers soffa och är barnvakt åt de små sovande kräken. Jag mår underbart bra och är lycklig.

Kan det bli bättre?

Att leva i nuet

Sara komenterade att jag aldrig skriver i min blogg längre så det kanske är dags nu...

Så vad ska man skriva? Jag har ju använt denm här sidan till att skriva av mig när jag mått dåligt under hösten, typ i alla fall men nu mår jag jättebra och det har jag gjort den senaste månaden.
Så hur ser mitt liv ut?

Skolan fungerar ungefär som förväntat. Det är roligt men tröttsamt och matten går inte alls, eller i alla fall inte de första kapitlena, det kanske går bättre nu. Jag har hittils hållit mitt nyårslöfte om att inte skolka någonting och har i och med det varit på vrje lektion de här två veckorna :P Det är faktiskt bra för att vara jag.

RFSL Ungdom har mer elle rmindre tagit en paus, vi har liksom haft jullov. Men på fredag är det årsmöte så efter det drar allt igång igen och jag är jättepepp.

Jag kommer fortsätta som i höstas när det kommer till Värmlandsteatern, alltså inte vara med alls förutom att sitta i valberedningen. Så jag kommer nog titta in på scala då och då för att se om det finns några ordentliga eldsjälar som är kapabla ledamöter.

Stinsen brinner går jättebra. Vi har en producent, full enseble och två scenmästare! Vi börjar repa i februari.

Och detta är i stort sett det enda jag gör nu för tiden, i måsteform alltså. Jag har fantastiskt mycket tid att umgås med mina vänner... eller ja kanske inte, den största delen av veckorna tilbringar jag väl med Anna. Och Lollo har börjat bli bitter på grund av detta. Jag vet att det är farligt och dumt att vara en toffel men Karl snackar ju om att man ska leva ett autentiskt liv och alltid endast göra det man vill, och jag vill ju vara med Anna. Men jag vet ju hur syrran ser på sin gamla kompis Pelle nu för tiden så jag ska akta mig och se till att jag leker med både Lollo, Karl, Liisa, Ruff, Pontus, Nisse, Cicci och de andra under veckorna.

Det var väl det :)