Vart är jag på väg?

När jag gick i sjuan så klädde jag mig i trasig, utsvängda jeans, skjorta, musse pigg-slips och alldeles för stor blå mössa. I ettan på gymnasiet gick jag runt i pyjamasbyxor i skolan och satt på golvet så ofta jag kunde.
Jag gjorde i stort sett allt jag kunde för att sticka ut, för att visa att jag var estet och för att vara annorlunda. Jag var homosexuell, förespråkade pollyförhållanden, hånglade med alla och ville att vi skulle leva i ett socialistiskt samhälle.

Idag klär jag mig i hela jeans och moderna skjortor. All min strävan efter att sticka ut ur mängden har mättats allt efter att åren gått.
Nu har jag förstått att det finns vissa nackdelar med att sträva efter socialism och att det inte är något fel på att välja att vara monogam, jag har flickvän sen ett halvår tillbaka.

Jag kom precis hem från min flickväns mamma, jag var där för att hämta min cykel och stannade på en kopp kaffe. Under de minuter som jag var där hann jag hjälpa lilla systern med sin matteläxa, fixa klockan på deras micro och lära mamman hur man använder spisen.
Jag var hemma hos familjen "Svensson" och var den tekniske, händige, svärmorsdrömmen.
... Och jag trivs.