så slutade det

Jag var sjukt rastlös hela den här förmiddagen också så efter många om och men så gick jag ut för att ta den där jävla springturen. Jag drog på mig pappas träningskläder, allt utom korna var fyra storlekar för stort förutom skorna som bara var tre storlekar förstora och så bar det iväg. Jag började med att gå till våxnäshallen sen satte jag igång med springandet. Och hör och häpna jag ljög när jag sa att jag klarar max tio minuter för att jag sprang i 20min! Det röda på kartan är den streckan jag sprang och precis som jag sa till Ruff så var det sjukt läskigt. Jag hade ingen aning om var jag var eller när jag skulle komma tillbaka till punkten jag började på eller om jag överhuvudtaget skulle komma fram till punkten jag började på.

Nu bjöd Pappa mig på mat :P Det är jättekonstigt att jag inte har umgåtts mer med honom de senaste åren, vi kommer jättebra överens och jag inser nu att jag faktiskt har saknat honom.

Nu ska vi snart hem till Tindra och fira hennes födelsedag, det var länge sen jag träffade henne så det ska bli kul.

så gick det med det

Fram till ungefär nu har dagen gått lysande. Jag vaknade vid tio och hade i och med det sovit elva timmar, jag duschade, åt en ordentlig frukost och la mig för att titta på film, James Bond - Dr NO. Efter filmen skrev jag min svenskuppgift och mailade den till min lärare sen tog jag bussen hem till mor för att hämta rena kläder och ett par böcker.
En underbar dag, men nu har jag suttit här i farsgubbens soffa i tre timmar och inte gjort någonting, ok jag har ätit lunch och jag har laddat upp bilder men utöver det, ingenting. Jag vet att det var det som var poängen med hela den här helgen men jag klarar inte av det! Jag är så jävla rastlös och jag orkar inte sätta igång med varken matten eller det sceniska karaktärsarbetet. Inte nog med det, jag har ett sinnessjukt nikotinsug också!

Så nu har jag bett Ruff komma hit, det är två timmar kvar tills han kommer.

Rehabilitering?

Nu börjar min osociala helg. Jag har låst in mig i pappas lägenhet, som ytterst få utav mina vänner vet var den är och från och med i morgon ska jag stänga av min mobiltelefon. Det enda som jag vet att jag ska göra under de här två dagarna fram till kl sex på söndag (då ska jag hem till min systerdotter) är att plugga och snacka med Robert. Undrar om det kommer hjälpa eller om jag är lika apatisk på måndag som jag varit de närmaste veckorna.

'I act 20years old'

[X] I know how to make a pot of coffee
[ ] I do my own laundry
[X] I can cook for myself
[X] I actually enjoy intellectual conversations
[X] I think politics are exciting
[ ] My parents and grandparents have better things to say than my friends
Total: 4

[X] I show up for school and/or work every day unless I'm sick
[X]I always carry a pen in my pocket/purse.
[ ] I've never gotten a detention
[ ] I've watched talk shows to point out the credibility of it all
[ ] I know what credibility means without looking it up
[X] I drink coffee at least once a week
Total:3

[X] I know how to run the dish washer and/or do the dishes.
[ ] I can count to 10 in Spanish.
[X] When I say I'm going to do something I do it.
[X] My parents trust me
[X] I can mow the lawn.
[X] I can make adults laugh without being stupid.
[ ] I remember to water my plants.
[X] I study when I have to.
[X] I pay attention at school.
[X] I remember to feed my pets
Total: 8

[X] I can spell experience without looking it up
[X] I clean up my own mess.
[ ] The first thing I do when I wake up is get coffee
[ ] I can't go to the store without getting something I don't need.
[X] I understand jokes the first time they are said
[ ] I can type fast.
Total: 4

[ ] I have realized that the weather forecast changes every hour.
[X] I can look at someone hot without thinking of sex.
[ ] I have realized that no one will take you seriously unless you are over the age of 25 and have a job.
[X] I can read a book and actually finish it
total: 3

Now add up all of the x's you have and put 'I act __ years old' in the subject line.

Du räddade mig, bara så du vet

På mattelektionen idag så jobbade jag lika mycket som de fyra närmsta, nämligen ingenting. Jag hade precis varit inne i lärarrummet för att lämna en ledighetsansökanslapp till min mentor och han höll kvar mig för att snacka om hur jag mår och vad han kan göra för att det ska kännas bättre m.m. Det var ganska drygt och under tiden som jag stod där så kom min teaterlärare in (den samme som jag nämnt i tidigare inlägg) klappade mig på axeln och försökte typ hjälpa. Det var ganska jobbigt, jag var kvar där inne i en halvtimme för att lämna en jävla lapp.



Hur som helst, på lektionen satt Pontus bredvid mig och snackade om hur imponerad han var över mitt minne och han funderade länge på vad skillnaden mellan min och hans hjärna var sen, helt plötsligt så utbrister han följande:



"Nu ser jag det framför mig Ludde! I din hjärna finns det två långa hyllor på vardera sida och de är fulla av mappar i olika storlekar, pärmar i olika färger för olika ämnen och papper i prydliga högar och under alla hyllor så är det en massa lådor med typ arkiveringsfiler. Det hysteriska med allt är hur organiserat det.
Mellan de båda hyllorna så står det en supersnabb gammal gubbe med typ fyra armar och han drar fram olika papper och håller dem framför dig så du vet exakt vad du ska säga när och vad det är du ska minnas vid olika tillfällen! Och längst in i högra hörnet så står det en kaffekokare men problemet är att du låter aldrig gubben ta en kopp kaffe! Fan du måste låta gubben vila, du måste sätta dig ner och inte gör någonting ibland så han får sig en kopp kaffe och kan vila upp sig!"



Jag tyckte att det var ganska komiskt hur exalterad han blev över detta men han var helt seriös och tillslut efter att ha diskuterat olika saker jag skulle kunna göra för att rensa tankarna (ett av hans förslag var att jag ska övernatta i en av kojjorna på Våxnäs bygglek i helgen, det tyckte jag lät som en idiotisk idé) så kom vi fram till att vi måste börja springa tillsammans han och jag precis som vi sa för en månad sen. Så nu är det bara att sätta igång.

typ så...

Jag har just nu ingen aning om hur jag mår. Jag skulle kunna säga att det går i vågor, i skolan i dag kändes det som att jag var i någon sorts vakum och jag hade ingen energi över huvud taget. Det är skönt och jobbigt på samma gång att alla runt mig är så oroliga för mig, jag tror jag fick en kram och ett "hur mår du?" utav hälften av mina klasskamrater idag. Jag blev livrädd för min teaterlärare, hon är så otroligt jobbig och jag tycker så illa om henne eftersom hon behandlar en av mina klasskamrater så jävla illa (bland annat genom härskarteknikerna) och idag när hon upptäckte att alla tycktes ta hand om mig och jag inte pratade lika mycket som vanligt så gick hon fram till mig, gav en kram, började massera mig och berättar att jag alltid kan komma till henne om det är något jag behöver prata om. Så snällt, nu är jag inte bara trött nu är jag rädd också.
Ja men det var skolan, när jag kom till Bfree så gick Robert igenom materialet vi ska föreläsa med på onsdag på Forshaga Akademin och jag var jättepepp och hade hur kul som helst. Det är något med RFSL Ungdom som gör att jag blir avspänd och entusiastisk så fort jag jobbar med det. Som här om dagen, så fort jag satte mig på bussen till Stockholm så gick det en våg av harmoni genom kroppen och jag kände mig lycklig, delvis för att jag visste att nu är jag på väg bort från Karlstad och allt jag måste göra här men framför allt för att jag var på väg för att åka och träffa människor som jag tycker så otroligt mycket om och som jag helt kan vara mig själv med. Jag mådde hur bra som helst hela helgen illa fall fram till att Magnus ringde i söndags när jag låg och sov på en soffa på huset, han ringde för att fråga om jag hade ringt de personer jag ska ringa angående Värmlands teaterns styrelse... då började paniken krypa fram igen.
Det sista jag gjorde idag var att åka hem till Johan och äta middag sen drack vi kaffe och tittade på CSI. Just då mådde jag också bra, inte på samma sätt som när jag gör något med förbundet utan på ett mycket mer avslappnat sätt. Det är så behagligt att bara sitta där i hans soffa med Lollo under tiden som Karl lirar gitarr och vi snackar om härskar tekniker, Bowie, tyskland, cabary och dåliga barnböcker.

Som jag sa min sinnesstämning är konstig, och ja blir jätte trött på att folk blir irriterade över att jag inte orkar gå runt och le hela tiden för att sedan anklaga mig för att vara arg på personen i fråga. Är det konstigt att jag då till slut blir arg?

det går inte så bra nu

Hela dagen igår och fram till nu i dag har jag mått jättebra. För första gången på länge, eftersom Bfree öppningen gick så bra så kände jag att nu kan jag andas ut och det gjorde jag också, det var underbart. Men nu, kl tjugo i tolv natten till tisdag så började jag tänka på Stinsen brinnet. Jag gick från att må toppen och att vara helt harmonisk till att bli ett nervvrak som inte kan koncentrare sig på någoting på två minuter. Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta och jag det känns som att jag skulle kunna soy när jag tänker på att det bara är två månader och några dagar kvar till premiären och det är så jävla mycket som finns kvar att göra. Det skulle inte vara så farligt om jag kunde vara säker på att jag har alla de andra med mig, men de är ju upptagna med annat så de glömmer ju bort arbetsområdena de har fått inom Stinsen och prioriterar annat framför detta. För en månad sen när vi började repa så sa jag att jag aldrig skulle klara av att fixa det här ensam och de andra lovade att hjälpa mig. Någon tog rekvisita listan, någon lovade att ha kontakten med musikerna m.m. men nu känns det som att de bara har struntat i det. Det känns som att jag måste springa efter dem och påminna dem om vad de ska göra hela tiden. Det resulterar ju liksom i att jag får dubbelt så mycket att göra. Just nu känns det som att det smartaste att göra är att bara lägg ner hela jävla projektet, men förstå vilken förnedring... Jag skulle aldrig kunna erkänna att min teaterlärare hade rätt i våras när hon sa att det skulle vara för stort. Jag tycker för illa om henne för att ge henne rätt i en sådan sak, men inte bara det det där med projektarbetsbiten funkar ju för mig och Pontus att ställa in eftersom vi bara går i tvåan men vad fan ska Lollo göra... Och hur fan funkar det när man har fått ett bidrag på 60 000 kr, sedan använder man 10 000 av dem och sen lägger man ner projektet, kan man göra så? Med andra ord går det inte att backa ur det här nu. Den tanken får mig att börja gråta på riktigt just nu, vad fan ska jag göra.



... jag kanske över reagerar...

Fest och jobbigt dagen efter

I lördags hade jag roligare än vad jag har haft på riktigt länge, jag mådde som en prins och jag var lycklig. Mina närmaste vänner hade ordnat en fest för mig och min bästa vän eftersom vi hade fyllt år under veckan och den var helt underbar. Temat var galakväll och alla hade på sig klänning och kostym. Ja, alltså alla hade inte på sig både och utan antingen så hade de klänning eller kostym. Hur som helst, det var en underbar kväll, vi lyssnade på klassisk musik, jazz och 90-tals hits och mina vänner var samlade på samma ställe för min och Lollos skull. Jag hade som sagt e nunderbar kväll




Tyvärr så hade inte alla lika kul. Jag förstod under festen att allt inte var som det skulle med dig även om jag inte insåg det på riktigt förräns du sa att du skulle gå hem och då var jag för full. Det var egentligen först dagen efter som jag insåg att du gick hem väldigt tidigt, jag fick så otroligt dåligt samvete över det. Eftersom jag märker när du inte mår bra så känner jag att det är min uppgift att ta hand om dig, stanna hos dig, prata med dig och se till att lösa problemen åt dig, och fram till i lördags har jag alltid gjort det. Som den där natten i våras efter Karls glamrock-fest. Den gången lämnade jag kompisarna och cyklade från operan till stadsparken mitt i natten för att du ringde och sa att du skulle gå hem. Då som nu kände jag på mig att du inte mådde bra så jag cyklade som en galning och kom fram till parken, där satt du, du grät och vi pratade till slut följde du med mig tillbaka till de andra. Jag tror att det jag vill ha sagt är att jag bryr mig om dig, jag vill alltid finnas där för dig och i lördags så gjorde jag inte det.
Förlåt

Födelsedag

Igår fyllde jag år och jag har insett att jag har tappat det där barnsligt magiska runt födelsedagar. Detta slog mig första gången i tisdags när min klasskamrat frågade med en aningen finurlig röst vad som händer i morgon och mitt svar blir "vi har arbetsmiljö med Inger på morgonen." Även nu känns det som att gårdagen skulle ha kunnat vara som vilken dag som helst förutom att för första gången på ett år så var mina borgerliga kusiner och mina socialistiska vänner i samma rum. (Det är faktiskt väldigt intressant, det blir en sådan total kulturkrock. Jag har aldrig hört mina vänner och kusiner prata om så otroligt tråkiga saker tidigare men jag vet ju att det är för att de inte har någon annan gemensam nämnare det som går på TV just när vi sitter framför den. Ok de skulle kunna prata om politik men då skulle de även bita huvudena av varandra och det vill de inte, för min skull.)

Hur som helst så var det en fin dag och det bästa var nog promenaden med vännerna framåt natten när alla andra hade gått hem. Det är vid sådana tillfällen som jag trivs som bäst, när man bara kan vara, inte behöver tänka på något och har de som betyder mest runt sig. Absolut efter en dag som ens födelsedag eftersom jag då har märkt hur mycket människor det finns runt mig som bryr sig.

Städdag

Idag har jag städat hemma hos mig, det var nog första gången på typ ett halv år. Ok det kanske är lite sunkigt men jag tycker att ett rotigt rum blir mer personligt och mysigare och så länge man inte ser dammtussarna eller så länge det inte ligger döda djur i fönstret så är det ok. I och för sig så sa Lollo till mig i onsdags att jag hade ett helt zoo i mitt fönster så när mamma igår frågade när jag skulle städa så fick det bli signalen. Så nu har jag plockat undan kläder, papper och böcker, sorterat dokument och fixat lite ordning så att noterna till Stinsen brinner inte ligger tillsammans med skolpapper och distriktsmanualen. Vem vet, jag kanske kommer hitta det jag letar efter i fortsättningen, åtminstone de närmaste dagarna. (fast jag tycker ju att det inte är är lika mysigt på mitt rum längre.

De närmaste timmarna har jag suttit på Systrar med Karl, Lollo och Ruff. Jag älskar dem. De är helt underbara och skulle stötta mig vad det än gällde. Ruff berättade att han hade fått ett raseriutbrott och skällt ut sin mamma här om dagen för att hon sa att det här med Love bara var en period som snart skulle gå över. Det känns fint att ha det stödet.
Bara en så enkel sak som att vi kan sitta och diskuterar allt är underbart, idag gick vi igenom samtalsämnena skolfoton, SÄg, väder, musik, trans, vår framtid, aktier och Cubakrisen m.m.

en natt med intryck

Igår hade jag den absolut bästa kvällen på länge! Jag hade duschat och gjort mig snygg för att dra till UNO, där spelade svenska akademin och det var helt underbart. Det var länge sedan som jag jag träffade så otroligt mycket bra och trevligt folk i en intressant blandning. Efter spelningen skulle jag, Lollo och Karl hem till mig för att dricka öl, det slutade med att en massa människor som jag aldrig har träffat tidigare plus tre gamla klasskamrater hamnade hemma hos mig på efterfest. Det blev en underbar natt.
Som de flesta människor jag känner så påstår jag att jag inte har några fördomar men motbevisar mig själv dagligen, som till exempel igår. De här fem killarna som kom hem till mig hade en ganska tuff attityd, det kändes som sådana killar som utan problem skulle kunna slå någon om de hade en dålig anledning men på grund utav att jag var så otroligt glad och pepp igår så kände jag bara att, det klart som fan att ni ska med hem till. Hur som helst så visade det sig att jag hade fel om dem. Detta vara alltså några utav de trevligaste och mest öppensinnade killarna jag träffat. Efter att ha suttit och diskuterat maud lindström och analsex i ett antal timmar (ja det var alltså inte det enda vi pratade om på flera timmar men du förstår grejen) så frågar den ena killen om jag vet vem dans-robert är...

"Ja det vet jag"
"åh, han är ju världens mest underbara kille"
"ja, jo det är han väl"
"men då vet du också om det där cafét som ska öppna den 15:e?"
"äh, jo det vet jag... jag har hand om en dragtävling där den kvällen, om du ska dit kan du väl komma som dragqueen"

...jag trodde att han skulle titta snett på mig resten av kvällen eller åtminstone säga att nej det är inget för mig men ännu en gång skrubbas mina fördomar i ansiktet på mig...

"vilken rolig idé, absolut, fan va coolt... jag kan säkert få med mig några polare också"

...jag var helt chockad, jag ville ju liksom bara kolla hur han skulle reagera, jag trodde inte ens att han skulle ta mig seriöst.
Det känns inte så bra att ha de tankar om grabbarna som jag hade men det fanns lite mer anledning än endast deras utseende. Tidigare på kvällen ringde det i den här killens telefon och det var en kompis som bad honom komma ner på stan och hjälpa honom att slåss. Lollo blev så klart asförbannad som hon alltid blir när det pratas om att skada någon men det brydde ju inte han sig om. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att vi inte kände honom. Hur som helst så försvann i ca en timme och kom tillbaka sen som att ingeting hade hänt, vi vet inte vad han hade gjort men attityden han hade till det hela var ganska vidrig. Jag tror att det jag vill komma fram till är att den här killen hade en ganska speciella personlighet, jag tror inte på att man kan tycka om att slåss för att skada någon samtidigt som man tycker om alls sorts kärlek och låter alla vara som de vill. Men det var ju faktiskt precis så den här killen var funtad.