det går inte så bra nu

Hela dagen igår och fram till nu i dag har jag mått jättebra. För första gången på länge, eftersom Bfree öppningen gick så bra så kände jag att nu kan jag andas ut och det gjorde jag också, det var underbart. Men nu, kl tjugo i tolv natten till tisdag så började jag tänka på Stinsen brinnet. Jag gick från att må toppen och att vara helt harmonisk till att bli ett nervvrak som inte kan koncentrare sig på någoting på två minuter. Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta och jag det känns som att jag skulle kunna soy när jag tänker på att det bara är två månader och några dagar kvar till premiären och det är så jävla mycket som finns kvar att göra. Det skulle inte vara så farligt om jag kunde vara säker på att jag har alla de andra med mig, men de är ju upptagna med annat så de glömmer ju bort arbetsområdena de har fått inom Stinsen och prioriterar annat framför detta. För en månad sen när vi började repa så sa jag att jag aldrig skulle klara av att fixa det här ensam och de andra lovade att hjälpa mig. Någon tog rekvisita listan, någon lovade att ha kontakten med musikerna m.m. men nu känns det som att de bara har struntat i det. Det känns som att jag måste springa efter dem och påminna dem om vad de ska göra hela tiden. Det resulterar ju liksom i att jag får dubbelt så mycket att göra. Just nu känns det som att det smartaste att göra är att bara lägg ner hela jävla projektet, men förstå vilken förnedring... Jag skulle aldrig kunna erkänna att min teaterlärare hade rätt i våras när hon sa att det skulle vara för stort. Jag tycker för illa om henne för att ge henne rätt i en sådan sak, men inte bara det det där med projektarbetsbiten funkar ju för mig och Pontus att ställa in eftersom vi bara går i tvåan men vad fan ska Lollo göra... Och hur fan funkar det när man har fått ett bidrag på 60 000 kr, sedan använder man 10 000 av dem och sen lägger man ner projektet, kan man göra så? Med andra ord går det inte att backa ur det här nu. Den tanken får mig att börja gråta på riktigt just nu, vad fan ska jag göra.



... jag kanske över reagerar...