en natt med intryck

Igår hade jag den absolut bästa kvällen på länge! Jag hade duschat och gjort mig snygg för att dra till UNO, där spelade svenska akademin och det var helt underbart. Det var länge sedan som jag jag träffade så otroligt mycket bra och trevligt folk i en intressant blandning. Efter spelningen skulle jag, Lollo och Karl hem till mig för att dricka öl, det slutade med att en massa människor som jag aldrig har träffat tidigare plus tre gamla klasskamrater hamnade hemma hos mig på efterfest. Det blev en underbar natt.
Som de flesta människor jag känner så påstår jag att jag inte har några fördomar men motbevisar mig själv dagligen, som till exempel igår. De här fem killarna som kom hem till mig hade en ganska tuff attityd, det kändes som sådana killar som utan problem skulle kunna slå någon om de hade en dålig anledning men på grund utav att jag var så otroligt glad och pepp igår så kände jag bara att, det klart som fan att ni ska med hem till. Hur som helst så visade det sig att jag hade fel om dem. Detta vara alltså några utav de trevligaste och mest öppensinnade killarna jag träffat. Efter att ha suttit och diskuterat maud lindström och analsex i ett antal timmar (ja det var alltså inte det enda vi pratade om på flera timmar men du förstår grejen) så frågar den ena killen om jag vet vem dans-robert är...

"Ja det vet jag"
"åh, han är ju världens mest underbara kille"
"ja, jo det är han väl"
"men då vet du också om det där cafét som ska öppna den 15:e?"
"äh, jo det vet jag... jag har hand om en dragtävling där den kvällen, om du ska dit kan du väl komma som dragqueen"

...jag trodde att han skulle titta snett på mig resten av kvällen eller åtminstone säga att nej det är inget för mig men ännu en gång skrubbas mina fördomar i ansiktet på mig...

"vilken rolig idé, absolut, fan va coolt... jag kan säkert få med mig några polare också"

...jag var helt chockad, jag ville ju liksom bara kolla hur han skulle reagera, jag trodde inte ens att han skulle ta mig seriöst.
Det känns inte så bra att ha de tankar om grabbarna som jag hade men det fanns lite mer anledning än endast deras utseende. Tidigare på kvällen ringde det i den här killens telefon och det var en kompis som bad honom komma ner på stan och hjälpa honom att slåss. Lollo blev så klart asförbannad som hon alltid blir när det pratas om att skada någon men det brydde ju inte han sig om. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att vi inte kände honom. Hur som helst så försvann i ca en timme och kom tillbaka sen som att ingeting hade hänt, vi vet inte vad han hade gjort men attityden han hade till det hela var ganska vidrig. Jag tror att det jag vill komma fram till är att den här killen hade en ganska speciella personlighet, jag tror inte på att man kan tycka om att slåss för att skada någon samtidigt som man tycker om alls sorts kärlek och låter alla vara som de vill. Men det var ju faktiskt precis så den här killen var funtad.