Bara så du vet!

Jag vill bara poängtera att jag har druckit alkohol fem gånger sen den 17 september och blivit full tre utav de gångerna. Och jag har klarat mig exakt lika bra som mina vänner som är ute och super minst en gång i veckan... ja just det.. alltså jag ser inte ner på mina vänner för att de dricker alkohol men jag vill liksom uppmärksamma att det går att hitta på saker att göra under helgerna även utan sprit liksom... Även om jag kan bli lite så där att, vad fan har jag gjort alla helger egentligen när mina vänner är på fest....

jag vet inte vart jag vill komma men nu har jag sagt det i alla fall....

Det känns som april i Stockholm

Jag har verkligen haft två fantastiska dagar. Igår när jag och Pontus var i Stockholm så var allt så lagom på något sätt. Vi var framme vid tolv, tog en promenad och träffade kimpe, åt, träffade rebecka och fick uppdatera henne om allt konstigt som hände under fredagskvällen. Sen sprang vi (typ) till Södersjukhuset och hann precis säga hej till Tove och hennes lilla oskyldiga skitunge. Efter det en sanbbvisit på "Guldbröllopshemmet" för att träffa puttelumps farmor.
Det var så fantastiskt och underligt på samma gång att först spendera 15 minuter med ett barn som endast är två dagar gamal (kan man skriva gamal?) och inse att inte ens jag kan klaga på den ungen för han har inte har någonting över huvud taget på sitt samvete. Och efter mindre än en halvtimme senare sitta på ett hem med en gamal kvinna som Pontus så fint förklarade är "på livets absolut senaste höst". Det blev så underliga kontraster att jag inte riktigt kan få grepp om det.

Vi var hemma redan vid åtta och klockan tio tog jag en promenad med Karl å Lollo. Perfekt.

Idag har jag haft ballett, det var asgrymt och jag ansträngde mig till bristningsgränsen. Jag trodde att jag skulle dö när jag stod och sträckte på ståbenet i den fjärde passén på rad. Efteråt åkte jag till skolan och vi fick äntligen börja jobba lite självständigt på en av Iffs dryga lektioner. detta kommer bli asbra trots Antons negativa komentarer. Sen var det väldigt mysigt att alla var så glada, fast man kan ju diskuter om de var glada "trots" eller "tack vare" händelserna i fredags :P

Sen var det dags, mitt första möte med herr Svärd. Jag var apnervös och ville springa till hans kontor samtidigt som jag verkligen inte ville lämna lektionssalen. Jag fick peppande ord och kramar av i stort sett alla, till och med min kusin stannade upp i caféterian och önskade mig lycka till. Jag satt i väntsalen en halvtimme innan jag skulle vara där och var tvungen att hålla kontakt med Kimpe för att inte pissa på mig.
Men allting gick jättebra och herr Svärd är en jättetrevlig gamal gubbe... verkar det som hittils i alla fall.

Jag mår hur bra som helst just nu!

[x] vänner - kärlek [ ]

Ibland är det väldigt skönt att bara vara och sitta med sina vänner och diskutera struntsaker som navelludd och dra nostalgiska citat också.

Julkänslan börjar krypa fram

Idag har jag varit på luciatåg på Lill-Ts skola. Bara det att det är den 5:e december och över en vecka kvar till lucia gjorde mig skeptisk men det klart jag ska dit och titta på de duktiga ungarna. Det kliade i hela mig av att vara där, det sprang omkring barn överallt och de var sinnessjukt högljudda. Nu är det min tur att låta motsägelsefull men jag antar att det är så barn är mest och det är fantastiskt. Jag säger inte att jag tycker om barn för det gör jag inte, det kliade som sagt i hela mig när ungjävlarna sprang in i mig utan att be om ursäkt. Det jag försöker säga är att det var fint att se att de inte brydde sig, ja alltså det gjorde mig inget att de inte bad om ursäkt så länge jag tänkte på att det antagligen beror på att de inte har fått samhällets krav slängde på sig, än.
Den absolut största stjärnan utav alla de barn som stod på Herrhagsskolans lilla aulascen var den minsta utav pepparkakorna. Alla utom den här ungen stod raka, stilla och ordentliga som Staffanstjärnor under tiden som de sjöng alla fina små kristna adventssånger. Grabben som hade hela min uppmärksamhet stod och dansade i takt till låtarna och satte sig på huk när det blev för jobbigt att stå upp, ja fram till att någon utav lärarna blängde på honom tills han skärpte till sig så klart. Jag tycker att han var alldeles fantastisk, jag älskar honom. Jag skulle också vilja sätta mig ner om jag blir trött i bena trots att jag står i ett luciatåg men det gör jag inte, man får liksom inte det. Tråkigt skulle jag vilja påstå, det är ju inte direkt som att han har valt att stå där framme, ungen var max fyra år och den största stjärnan av dem alla.

När jag satt uppe i förskoleklassrummet med alla bokstäver, siffror och teckningar på väggarna och drack kaffe tillsammans med Sys, sambon, mamma och Lill-T med klasskamrater så drabbades jag av en fruktansvärd nostalgi . Jag längtade tillbaka till min trygga vardag med hela familjen Persson samlad i huset i Skattkärr sittandes i vardagsrummet och spela TP, då mitt största problem i världen var att en av mina vänner inte kunde leka med mig följande dag. I och med denna nostalgitripp så insåg jag just att jag har kvar mina akvarellblock och pennor nere i källaren.
Nu har jag målat en akvarellbild för första gången på nio år och här är resultatet, inte riktigt så bra som jag minns det men i alla fall.

Halsont och feberyra

En väldigt behaglig dag detta, måste jag säga. Efter att vridit mig i min säng på grund av feber mellan halv nio och sju gick jag till slut upp, duschade och upptäckte att jag inte kunde prata eller svälja. Toppen, jag sjukanmälde mig och gick å la mig igen, klockan tolv orkade jag inte ligga kvar i sängen utan gick upp och tvingade i mig två smörgåsar. Det var alltså det första jag lyckades äta på 24 timmar.



Ungefär vid den här tiden bestämde jag mig för att sluta tycka synd om mig själv och gå för att hämta Tindra på fritids, det var riktigt mysigt att gå med henne över herrhagen i vintersolen och prata om hur dagen varit och vilka sånger de sjunger i luciatåget på väg hem till syster för att dricka kaffe (trots min värkande hals). Vi spelade även Buzz till PS2 och åt glass och jag tog ett bad för första gången på typ ett år! Jag orkade ligga kvar i det där varma vattnet i typ en kvart sen trodde jag att jag skulle dö, så jag gick upp och nu ligger Lill-T i badet istället och leker. Snart kommer syster med sambo tillbaka och då blir jag bjuden på middag, detta är helt fantastiskt. Man kanske borde vara sjuk fler gånger.

Jag vågar inte stanna upp

Klockan är tre på dagen och jag gick upp för bara en timme sedan. Igår var det avslutningsfest på Kung Erik och Bröderna Lejonhjärta och efter många om och men så bestämde jag mig för att gå dit.

Egentligen skulle jag har varit på soltorget igår och sålt röda band men som sagt så ringde Leif aldrig tillbaka, hur som helst. Efter att mamma och Lill-T stuckit hemifrån så satt jag ensam kvar och kunde inte komma fram till hur jag mådde. Jag upptäckte att jag inte klarade av att vara ensam utan att ha något och göra så när Karl ringde så var det min räddning. Vi umgicks fram till halv sju då jag stack till Scala och tittade på föreställningen och delade ut blommor, sen återvände jag till Karl eftersom Lollo just kommit hem från London.
Det enda jag kunde tänka under den här tiden var i stort sett att så länge jag umgås med folk eller håller mig sysselsatt så kommer det att gå bra för då kommer jag inte själv tänka efter och börja grubbla på saker och ting.
Problemet var bara att vi inte gjorde något hemma hos Karl, vi lyssnade bara på musik och drack te. Det skulle kunna varit hur mysigt och bra som helst men för mig just då så var det för lite så jag var tvungen att göra något. Alltså stack jag tillbaka till Scala och festade till klockan halv fyra...

Jag vet inte om det bra eller dåligt, det kändes bra så länge jag höll igång vilket jag var tvungen att göra men det kom ju stunder då jag och Rebecka bara tittade på varandra och båda två visste precis hur den andra mådde och vad som cirkulerar i huvudet om vi stannar upp i fem minuter. Sen var det ganska jobbigt med tanke på att Värmlandsteatern är som min familj, jag menar jag har ju sprungit runt bland de här människorna i snart fyra år och jobbat med dem och diskuterat med dem och bara varit. Så när Klas eller Bosse frågar hur jag mår så kan jag liksom inte bara rycka på axlarna och säga jo men det är väl bra, det blir liksom en lång utläggning om min tillfälliga sinnnesstämning m.m. för de nöjer sig inte med något annat.

Bara snön som saknas

En fantastisk förmiddag så här långt! Jag blev väckt lagom till melodikrysset där jag överraskade min mor genom att veta att låten som spelas är "Stad i ljus" och alltså ska ordet stad stå på vågrät 7. En snabb dusch och efter det ringde jag Leif för att kolla när man ska vara var om man vill sälja röda band, eftersom han precis hade vaknat så skulle han ringa tillbaka när han visste var vi skulle få tag på ett bord och när han har köpt glögg. Nu är klockan halv tre och han har inte ringt än... Ja jag säger då det, den styrelsen alltså...

Eftersom det gick så otroligt lång tid utan att han hörde av sig så bestämde jag mig för att baka med Lill-T och mamma. Det var hur mysigt som helst, att helt plötsligt inte ha någonting att göra och alltså göra vad jag kände för. Vi gjorde en massa lussekatter och jag och Lill-T dansade till julmusik, underbart.

Nu under tiden som jag sitter här och skriver så hörde jag att det knäppte i en tidning som låg i korgen bredvid mig... underligt tänkte jag och kollade efter. Tro det eller ej men det droppade vatten från taket! Det kanske är på tiden att vår älskade hyresvärd gör något åt det här huset nu. Helst innan taket rasar igenom.

Jag har växt om mamma!