Nu sitter jag hemma i soffan och min syster har precis gått och lagt sig. Jag har haft en mysig, spännande dag och jag är helt slut i hela kroppen.
Vid fyra cyklade jag hem till tjockissyrran och fikade med henne, Charlie och mamma. Efter två koppar kaffe skar vi ut ett gulligt och ett läskigt ansikte i två pumpor, mycket ro givande syssla. Det blev korvstroganoff och ris till middag och när jag nästan hade ätit upp ringde Pontus och frågade vad jag hade på mig för kläder sen cyklade jag hem till honom.
eller att vi skulle fått se en avrättning genom ett av Han och Robert hade planen att smyga runt på Lambergets industriområde och det lät ju som en bra idé. I två timmar var vi ute och smög runt bland gigantiska, rostiga maskindelar och vi skyndade oss upp och ner för en massa olika stegar i skydd av byggnadernas skuggor. Det enda som saknades för att adrenalinet skulle pumpat ännu fortare var svartklädda vakter med k-pisttakfönstrena. Det absolut coolaste som vi hittade var en tio meter djup grotta rakt in i lambergsberget.
Nu ska jag snart gå och lägga mig bredvid min norska syster och läsa lite ur min braiga bok sen ska jag sova.
Vi hörs!
onsdag 31 oktober 2007
fredag 26 oktober 2007
och ute faller löven
Idag har jag fikat med min underbara och snygga kompis från landet. Det är underligt hur en person kan fastna så i minnet, jag minns varenda minut vi har tillbringat tillsammans men tyvärr så har de blivit väldigt få de närmaste åren. Nu för tiden bor hon längre bort än någonsin och jag vågar inte alltid ringa till henne när jag känner att jag vill göra det.
Det var Alice som sa till mig att de skulle ses på stan och hon frågade om jag ville med. Självklart sa jag ja men sen blev jag nervös och tänkte att hon kanske inte vill träffa mig för om hon ville det skulle hon väl ha ringt. För säkerhets skull så frågade jag Alice innan och berättade att hon redan hade frågat om det var ok att jag följde med och vår vän hade sagt ja.
För ca ett år sedan så sa jag till min bäste vän att hon är en person som jag alltid kommer vara förälskad i, han svarade bara att han förstod vad jag menade även om han tyckte det var lite konstigt men han trodde sig ha samma känslor för en tjej han hade träffat ett halvår innan.
Hur som helst så stämmer det där fortfarande jag blev lycklig när jag såg henne på stan och kramen och pussen hon gav mig känns fortfarande.
Det är spännande och intressant, vi har känt varandra i tre eller fyra år och jag har alltid haft samma känslor för henne. Ibland inser jag att hon känner samma sak men vi har aldrig pratat om det och jag är säker på att vi aldrig kommer bli ett par. Som sagt, intressant.
Nu ska jag äta mat och sen ska jag cykla iväg till Scala för att kolla på genrepet för Kung Erik, fy fan vilken häftig musikal!
Det var Alice som sa till mig att de skulle ses på stan och hon frågade om jag ville med. Självklart sa jag ja men sen blev jag nervös och tänkte att hon kanske inte vill träffa mig för om hon ville det skulle hon väl ha ringt. För säkerhets skull så frågade jag Alice innan och berättade att hon redan hade frågat om det var ok att jag följde med och vår vän hade sagt ja.
För ca ett år sedan så sa jag till min bäste vän att hon är en person som jag alltid kommer vara förälskad i, han svarade bara att han förstod vad jag menade även om han tyckte det var lite konstigt men han trodde sig ha samma känslor för en tjej han hade träffat ett halvår innan.
Hur som helst så stämmer det där fortfarande jag blev lycklig när jag såg henne på stan och kramen och pussen hon gav mig känns fortfarande.
Det är spännande och intressant, vi har känt varandra i tre eller fyra år och jag har alltid haft samma känslor för henne. Ibland inser jag att hon känner samma sak men vi har aldrig pratat om det och jag är säker på att vi aldrig kommer bli ett par. Som sagt, intressant.
Nu ska jag äta mat och sen ska jag cykla iväg till Scala för att kolla på genrepet för Kung Erik, fy fan vilken häftig musikal!
Andra växeln
Regnbågsdagen gick bra och jag har hunnit pusta ut sen dess. Jag hade lite panik under söndag och måndag eftersom det tog ett tag att komma in i det här att inte ha något att göra. Jag var i stort sett utslagen båda de dagarna från att jag träffade Karl och Lollo vid älven fram till att jag och L vaknade tisdagmorgon.
Och vilken dag det blev, vi hade en underbar bilresa med någon timmes sömn och tre Lword avsnitt. Väl framme i Olso träffade vi både Charlie, Ussuss och Jake och vi gick i en massa affärer, rökte en massa cigaretter och tog det väldigt lugnt.
Så onsdag och torsdag var jag alltså tillbaka i skolan (det var lite svårt att förklara för min mentor varför jag hade åkt till Norge helt plötsligt men jag tror att han förstod till slut) och i torsdagskväll var jag social och umgicks med Sjöberg, Lindén o Robertsson och alla de andra på teatern. Det var helt underbart.
Jag tror att det här kommer gå bra nu om jag bara tar det lugnt med att växla upp. Just nu känns det som att jag är upp i tvåans växel och under lovet lär jag komma upp i trean med tanke på att jag borde plugga och umgås och så där. Jag klarar nog av att hålla den växeln veckan därefter också eftersom vi inte har speciellt många lektioner men däremot så har jag en massa möten.
Och vilken dag det blev, vi hade en underbar bilresa med någon timmes sömn och tre Lword avsnitt. Väl framme i Olso träffade vi både Charlie, Ussuss och Jake och vi gick i en massa affärer, rökte en massa cigaretter och tog det väldigt lugnt.
Så onsdag och torsdag var jag alltså tillbaka i skolan (det var lite svårt att förklara för min mentor varför jag hade åkt till Norge helt plötsligt men jag tror att han förstod till slut) och i torsdagskväll var jag social och umgicks med Sjöberg, Lindén o Robertsson och alla de andra på teatern. Det var helt underbart.
Jag tror att det här kommer gå bra nu om jag bara tar det lugnt med att växla upp. Just nu känns det som att jag är upp i tvåans växel och under lovet lär jag komma upp i trean med tanke på att jag borde plugga och umgås och så där. Jag klarar nog av att hålla den växeln veckan därefter också eftersom vi inte har speciellt många lektioner men däremot så har jag en massa möten.
söndag 14 oktober 2007
Dödssyndare?
En av mina närmaste vänner anser att den absolut värsta dödssynden i dagens samhälle är likgiltighet. Att det är de som bara står och ser på utan att bry sig är de som förstör samhället. Jag kan hålla med på alla punkter men jag är rädd att jag själv börjar bli den sortens person som inte bryr sig.
Idag skulle det ha varit medlemsmöte på lokalen och jag var här en kvart innan för att hinna snacka med Jessica. Jag får reda på att mötet är uppskjutet till den 18:e, jag rycker på axlarna och sätter mig på kontoret. Jag blir inte ens trött på att det alltid är så när det kommer till de vuxnas möten, att de aldrig kan se tilla att ta sig tid för förbundet.
Eller som i fredags, någonstans inom vet jag att det är en av de sämsta saker jag kan göra och att det är riktigt illa med tanke på att det inte var första gången och jag är även medveten om konsekvenserna. Hade det varit för ett par månader sedan så hade jag antalgigen mått skitdåligt idag, fast för det första så hade jag nog inte gjort det över huvudtaget. Idag så berör det mig inte alls. Resultatet spelar mig ingen som helst roll, jag står likgiltig inför det och jag skäms inte.
Bra eller dåligt kan man fråga sig, det klart att man ska stå för vad man gör men å andra sidan så finns det vissa saker man inte ska göra. Just nu så bryr jag mig inte om det.
Jag snackade med Karl för några veckor sedan om att jag har slutat ha känslor kring saker och ting, det tar för mycket energi att känna efter, att bry sig och att visa att man tycker om någon. Eller snarare att jag inte längre vet om jag tycker om någon.
Det klart att jag tycker om personer det är inte så jag menar, jag menar att jag inte känner vad jag tycker. Som sagt att jag står likgiltig inför allt.
Karl tittade på mig med riktigt sorgens blick och sa "have you lost the sensation of music?" han såg uppriktigt ledsen ut men jag ryckte bara på axlarna.
Idag skulle det ha varit medlemsmöte på lokalen och jag var här en kvart innan för att hinna snacka med Jessica. Jag får reda på att mötet är uppskjutet till den 18:e, jag rycker på axlarna och sätter mig på kontoret. Jag blir inte ens trött på att det alltid är så när det kommer till de vuxnas möten, att de aldrig kan se tilla att ta sig tid för förbundet.
Eller som i fredags, någonstans inom vet jag att det är en av de sämsta saker jag kan göra och att det är riktigt illa med tanke på att det inte var första gången och jag är även medveten om konsekvenserna. Hade det varit för ett par månader sedan så hade jag antalgigen mått skitdåligt idag, fast för det första så hade jag nog inte gjort det över huvudtaget. Idag så berör det mig inte alls. Resultatet spelar mig ingen som helst roll, jag står likgiltig inför det och jag skäms inte.
Bra eller dåligt kan man fråga sig, det klart att man ska stå för vad man gör men å andra sidan så finns det vissa saker man inte ska göra. Just nu så bryr jag mig inte om det.
Jag snackade med Karl för några veckor sedan om att jag har slutat ha känslor kring saker och ting, det tar för mycket energi att känna efter, att bry sig och att visa att man tycker om någon. Eller snarare att jag inte längre vet om jag tycker om någon.
Det klart att jag tycker om personer det är inte så jag menar, jag menar att jag inte känner vad jag tycker. Som sagt att jag står likgiltig inför allt.
Karl tittade på mig med riktigt sorgens blick och sa "have you lost the sensation of music?" han såg uppriktigt ledsen ut men jag ryckte bara på axlarna.
fredag 12 oktober 2007
torsdag 11 oktober 2007
Det är svinkallt ute så snart börjar det nog snöa.
Jag är rädd för mig själv nu för tiden, jag förstår verkligen inte hur mitt humör och min sinnesstämning kan skifta som den gör. Just nu mår jag så jävla dåligt och jag är verkligen ledsen. Jag förstår inte varför över huvudtaget men jag har gråtit två timmar i streck nu.
Jag vet inte om det började redan natten till idag. Jag vaknade någon gång vid tretiden och insåg att jag grät. Det var första gången jag hade en mardröm på hur många år som helst och det var skitjobbigt. Jag vet inte hur jag ska hantera det samtidigt känns det ganska barnsligt - fråga mig inte varför.
Någon sa nån gång att man aldrig känner sig så ensam som när man mår riktigt dåligt. Det stämmer extremt bra, det spelar ingen roll att jag vet att jag har en massa vänner och släktingar som har sagt att det bara är att ringa för jag kommer mig verkligen inte för det. Samtidigt som jag tror att ingen bryr sig, eller snarare att jag inte kan förstå varför någon skulle orka/hinna bry sig. Har inte de också en massa saker för sig som de måste fixa.
Jag orkar inte med det här just, ledsen är inte en känsla jag är van vid.
Jag är rädd för mig själv nu för tiden, jag förstår verkligen inte hur mitt humör och min sinnesstämning kan skifta som den gör. Just nu mår jag så jävla dåligt och jag är verkligen ledsen. Jag förstår inte varför över huvudtaget men jag har gråtit två timmar i streck nu.
Jag vet inte om det började redan natten till idag. Jag vaknade någon gång vid tretiden och insåg att jag grät. Det var första gången jag hade en mardröm på hur många år som helst och det var skitjobbigt. Jag vet inte hur jag ska hantera det samtidigt känns det ganska barnsligt - fråga mig inte varför.
Någon sa nån gång att man aldrig känner sig så ensam som när man mår riktigt dåligt. Det stämmer extremt bra, det spelar ingen roll att jag vet att jag har en massa vänner och släktingar som har sagt att det bara är att ringa för jag kommer mig verkligen inte för det. Samtidigt som jag tror att ingen bryr sig, eller snarare att jag inte kan förstå varför någon skulle orka/hinna bry sig. Har inte de också en massa saker för sig som de måste fixa.
Jag orkar inte med det här just, ledsen är inte en känsla jag är van vid.
tisdag 9 oktober 2007
Bra grejer!
Jag har fått tid hos överläkaren nu! Jag är hysteriskt på topp och det känns bra att inte ha blivit borttappad bland alla remisser. Affischerna är klara och upptryckta inför Regnbågsdagen den 20:e och UNO står för mat och marknadsföringskostnaderna! Vår styrelse har en massa bra grejer på gång och jag har inte ansvaret för något utav det, typ i alla fall :P (Jag är i alla fall relativt duktig på att lyssna på min kurator) Jag har fått ordning på mitt rum och har äntligen fått ner disneyflaggan som jag är sjukt trött på! Jag ska äntligen börja jobba på studiefrämjandet igen och även om det handlar om barn så har jag saknat det. Valberedningen är klara med förslaget till teaterns nya styrelse, bara ett avslutande möte som saknas. Och en av mina bästa vänner har spelning på lördag och jag ser fram emot att sitta och lyssna på hans låtar från de gamla och den nya skivan :D Som sagt, jag är på topp håll tummarna för att det håller i sig.
Det enda som är värdelöst just nu är matten och jag måste intala mig själv hur mycket negativt det finns med att ta bort kursen...
För övrigt har jag haft en jättetrevlig kväll, en barndomspolare var i stan så vi satt och drack kaffe, åt kladdkaka och diskuterade gamla minnen innan vi gick ut och fotade tillsammans Mycket trevligt
Det enda som är värdelöst just nu är matten och jag måste intala mig själv hur mycket negativt det finns med att ta bort kursen...
För övrigt har jag haft en jättetrevlig kväll, en barndomspolare var i stan så vi satt och drack kaffe, åt kladdkaka och diskuterade gamla minnen innan vi gick ut och fotade tillsammans Mycket trevligt
lördag 6 oktober 2007
ny på håret
Fick i uppdrag av älskade, stöttande syster att lägga upp bilder på nya frisyren, så här ser jag ut nu flr tiden.
I have fucked it up, again...
Jag fattar fan inte hur jag lyckas men på något sätt så krånglar jag till saker och ting jävligt mycket för mig själv. Man kan ju tycka att jag har nog med saker att tänka på och fundera över och så dyker det upp en sån här grej och som den idiot jag är så säger jag så klart inte nej. Detta handlar inte om att jag har mycket att göra när det gäller förbundet, skolan, jobbet, körkortet, kompisarna och valberedningen detta handlar om en helt annan grej. Det är inte direkt som att jag har det lätt som det är med mitt psyke heller om man tänker igenom allt jag går och funderar över och alla de andra grejerna som gör att jag mår piss ena dagen och är på topp den andra. Varför kan jag inte bara visa att det inte är en bra idé så att saker och ting inte går över styr. Jag blir så jävla förbannad på mig själv så det är sanslöst, vad fan ska jag göra?!
Det värsta är att jag trots allt känner mig själv så pass bra att jag inte kommer säga nej senare heller. Jag kommer låta det fortsätta tills det har gått för långt. Jag kommer fortsätta tills min värld faller i biter och då kan man ju säga att det är försent att göra något åt det.
Jag är en jävla idiot.
Det värsta är att jag trots allt känner mig själv så pass bra att jag inte kommer säga nej senare heller. Jag kommer låta det fortsätta tills det har gått för långt. Jag kommer fortsätta tills min värld faller i biter och då kan man ju säga att det är försent att göra något åt det.
Jag är en jävla idiot.
torsdag 4 oktober 2007
varså goda
Jag har fått ganska myckt negativ respons på mitt inlägg om ungjävlen så jag antar att jag måste tillägga:
Jag tycker inte illa om alla barn det finns söta ungar också, jag gillar de jag känner så jag ska kanske inte dra alla över en kam men hittils vet jag fyra ungar som jag verkligen tycker om. Fem om man räknar med Dante, fast jag anser inte att han gills.
Jag tycker inte illa om alla barn det finns söta ungar också, jag gillar de jag känner så jag ska kanske inte dra alla över en kam men hittils vet jag fyra ungar som jag verkligen tycker om. Fem om man räknar med Dante, fast jag anser inte att han gills.
onsdag 3 oktober 2007
vi håller tummarna
Just nu mår jag jättebra men jag funderar på hur länge det kommer hålla i sig. Jag har en känsla av att allting snart kommer att brista och att jag kommer bryta ihop totalt. För att förhindra detta så försöker jag gå runt och tänka att jag ska ta en sak i taget, jag funderar inte på vad jag ska göra nästa dag och jag försöker tänka bort alla måsten. Med andra ord så tänker jag att jag skulle kunna eller vill göra saker och ting i stället för att tänka, jag måste göra det här.
Det funkar jättebra det är bara ett litet problem, nämligen skolan. I skolan finns det enbart en massa måsten, man måste komma i tid, man måste räkna ett visst antal tal på mattelektionen och man måste se glad ut och vara trevlig. Detta förstör det lilla, simpla system som jag har i mitt huvud för att inte kollapsa.
Det funkar jättebra det är bara ett litet problem, nämligen skolan. I skolan finns det enbart en massa måsten, man måste komma i tid, man måste räkna ett visst antal tal på mattelektionen och man måste se glad ut och vara trevlig. Detta förstör det lilla, simpla system som jag har i mitt huvud för att inte kollapsa.
tisdag 2 oktober 2007
blää
Idag gjorde min lärare den värsta tänkbara hämnden mot mig någon över huvud taget kan komma på.
Jag hade haft en ganska seg dag med tanke på att vi hade en mattelektion på schemat och det är något som jag, av någon anledning inte klarar av nu för tiden. Så när jag anländer till min teaterlektion så sätter jag mig med de vänner jag känner mig trygg med och lutar mig tillbaka några minuter och efter ett tag kommer min lärare in. Med sig bärandes på sin arm har han en äcklig, liten, snorig unge!
Jag måste bara få fråga, är det ens tillåtet att ta med sina små kräk till jobbet? Jag menar speciellt om man jobbar som lärare och ungen är typ ett år och snorar?! Jag blev i alla fall ganska, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det kanske räcker med irriterad. Nej förresten snarare obekväm eller äcklad.
Hur som helst så var de bara kvar i drygt en halvtimme för sen tog min lärare ungen och försvann så vi fick avsluta lektionen själva. Jag äger bara usch...
Jag hade haft en ganska seg dag med tanke på att vi hade en mattelektion på schemat och det är något som jag, av någon anledning inte klarar av nu för tiden. Så när jag anländer till min teaterlektion så sätter jag mig med de vänner jag känner mig trygg med och lutar mig tillbaka några minuter och efter ett tag kommer min lärare in. Med sig bärandes på sin arm har han en äcklig, liten, snorig unge!
Jag måste bara få fråga, är det ens tillåtet att ta med sina små kräk till jobbet? Jag menar speciellt om man jobbar som lärare och ungen är typ ett år och snorar?! Jag blev i alla fall ganska, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det kanske räcker med irriterad. Nej förresten snarare obekväm eller äcklad.
Hur som helst så var de bara kvar i drygt en halvtimme för sen tog min lärare ungen och försvann så vi fick avsluta lektionen själva. Jag äger bara usch...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)