Det är svinkallt ute så snart börjar det nog snöa.



Jag är rädd för mig själv nu för tiden, jag förstår verkligen inte hur mitt humör och min sinnesstämning kan skifta som den gör. Just nu mår jag så jävla dåligt och jag är verkligen ledsen. Jag förstår inte varför över huvudtaget men jag har gråtit två timmar i streck nu.



Jag vet inte om det började redan natten till idag. Jag vaknade någon gång vid tretiden och insåg att jag grät. Det var första gången jag hade en mardröm på hur många år som helst och det var skitjobbigt. Jag vet inte hur jag ska hantera det samtidigt känns det ganska barnsligt - fråga mig inte varför.



Någon sa nån gång att man aldrig känner sig så ensam som när man mår riktigt dåligt. Det stämmer extremt bra, det spelar ingen roll att jag vet att jag har en massa vänner och släktingar som har sagt att det bara är att ringa för jag kommer mig verkligen inte för det. Samtidigt som jag tror att ingen bryr sig, eller snarare att jag inte kan förstå varför någon skulle orka/hinna bry sig. Har inte de också en massa saker för sig som de måste fixa.


Jag orkar inte med det här just, ledsen är inte en känsla jag är van vid.