Dödssyndare?

En av mina närmaste vänner anser att den absolut värsta dödssynden i dagens samhälle är likgiltighet. Att det är de som bara står och ser på utan att bry sig är de som förstör samhället. Jag kan hålla med på alla punkter men jag är rädd att jag själv börjar bli den sortens person som inte bryr sig.

Idag skulle det ha varit medlemsmöte på lokalen och jag var här en kvart innan för att hinna snacka med Jessica. Jag får reda på att mötet är uppskjutet till den 18:e, jag rycker på axlarna och sätter mig på kontoret. Jag blir inte ens trött på att det alltid är så när det kommer till de vuxnas möten, att de aldrig kan se tilla att ta sig tid för förbundet.

Eller som i fredags, någonstans inom vet jag att det är en av de sämsta saker jag kan göra och att det är riktigt illa med tanke på att det inte var första gången och jag är även medveten om konsekvenserna. Hade det varit för ett par månader sedan så hade jag antalgigen mått skitdåligt idag, fast för det första så hade jag nog inte gjort det över huvudtaget. Idag så berör det mig inte alls. Resultatet spelar mig ingen som helst roll, jag står likgiltig inför det och jag skäms inte.

Bra eller dåligt kan man fråga sig, det klart att man ska stå för vad man gör men å andra sidan så finns det vissa saker man inte ska göra. Just nu så bryr jag mig inte om det.

Jag snackade med Karl för några veckor sedan om att jag har slutat ha känslor kring saker och ting, det tar för mycket energi att känna efter, att bry sig och att visa att man tycker om någon. Eller snarare att jag inte längre vet om jag tycker om någon.

Det klart att jag tycker om personer det är inte så jag menar, jag menar att jag inte känner vad jag tycker. Som sagt att jag står likgiltig inför allt.

Karl tittade på mig med riktigt sorgens blick och sa "have you lost the sensation of music?" han såg uppriktigt ledsen ut men jag ryckte bara på axlarna.