och ute faller löven

Idag har jag fikat med min underbara och snygga kompis från landet. Det är underligt hur en person kan fastna så i minnet, jag minns varenda minut vi har tillbringat tillsammans men tyvärr så har de blivit väldigt få de närmaste åren. Nu för tiden bor hon längre bort än någonsin och jag vågar inte alltid ringa till henne när jag känner att jag vill göra det.

Det var Alice som sa till mig att de skulle ses på stan och hon frågade om jag ville med. Självklart sa jag ja men sen blev jag nervös och tänkte att hon kanske inte vill träffa mig för om hon ville det skulle hon väl ha ringt. För säkerhets skull så frågade jag Alice innan och berättade att hon redan hade frågat om det var ok att jag följde med och vår vän hade sagt ja.


För ca ett år sedan så sa jag till min bäste vän att hon är en person som jag alltid kommer vara förälskad i, han svarade bara att han förstod vad jag menade även om han tyckte det var lite konstigt men han trodde sig ha samma känslor för en tjej han hade träffat ett halvår innan.
Hur som helst så stämmer det där fortfarande jag blev lycklig när jag såg henne på stan och kramen och pussen hon gav mig känns fortfarande.

Det är spännande och intressant, vi har känt varandra i tre eller fyra år och jag har alltid haft samma känslor för henne. Ibland inser jag att hon känner samma sak men vi har aldrig pratat om det och jag är säker på att vi aldrig kommer bli ett par. Som sagt, intressant.

Nu ska jag äta mat och sen ska jag cykla iväg till Scala för att kolla på genrepet för Kung Erik, fy fan vilken häftig musikal!