Igår fyllde jag år och jag har insett att jag har tappat det där barnsligt magiska runt födelsedagar. Detta slog mig första gången i tisdags när min klasskamrat frågade med en aningen finurlig röst vad som händer i morgon och mitt svar blir "vi har arbetsmiljö med Inger på morgonen." Även nu känns det som att gårdagen skulle ha kunnat vara som vilken dag som helst förutom att för första gången på ett år så var mina borgerliga kusiner och mina socialistiska vänner i samma rum. (Det är faktiskt väldigt intressant, det blir en sådan total kulturkrock. Jag har aldrig hört mina vänner och kusiner prata om så otroligt tråkiga saker tidigare men jag vet ju att det är för att de inte har någon annan gemensam nämnare det som går på TV just när vi sitter framför den. Ok de skulle kunna prata om politik men då skulle de även bita huvudena av varandra och det vill de inte, för min skull.)
Hur som helst så var det en fin dag och det bästa var nog promenaden med vännerna framåt natten när alla andra hade gått hem. Det är vid sådana tillfällen som jag trivs som bäst, när man bara kan vara, inte behöver tänka på något och har de som betyder mest runt sig. Absolut efter en dag som ens födelsedag eftersom jag då har märkt hur mycket människor det finns runt mig som bryr sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar