Jag har just nu ingen aning om hur jag mår. Jag skulle kunna säga att det går i vågor, i skolan i dag kändes det som att jag var i någon sorts vakum och jag hade ingen energi över huvud taget. Det är skönt och jobbigt på samma gång att alla runt mig är så oroliga för mig, jag tror jag fick en kram och ett "hur mår du?" utav hälften av mina klasskamrater idag. Jag blev livrädd för min teaterlärare, hon är så otroligt jobbig och jag tycker så illa om henne eftersom hon behandlar en av mina klasskamrater så jävla illa (bland annat genom härskarteknikerna) och idag när hon upptäckte att alla tycktes ta hand om mig och jag inte pratade lika mycket som vanligt så gick hon fram till mig, gav en kram, började massera mig och berättar att jag alltid kan komma till henne om det är något jag behöver prata om. Så snällt, nu är jag inte bara trött nu är jag rädd också.
Ja men det var skolan, när jag kom till Bfree så gick Robert igenom materialet vi ska föreläsa med på onsdag på Forshaga Akademin och jag var jättepepp och hade hur kul som helst. Det är något med RFSL Ungdom som gör att jag blir avspänd och entusiastisk så fort jag jobbar med det. Som här om dagen, så fort jag satte mig på bussen till Stockholm så gick det en våg av harmoni genom kroppen och jag kände mig lycklig, delvis för att jag visste att nu är jag på väg bort från Karlstad och allt jag måste göra här men framför allt för att jag var på väg för att åka och träffa människor som jag tycker så otroligt mycket om och som jag helt kan vara mig själv med. Jag mådde hur bra som helst hela helgen illa fall fram till att Magnus ringde i söndags när jag låg och sov på en soffa på huset, han ringde för att fråga om jag hade ringt de personer jag ska ringa angående Värmlands teaterns styrelse... då började paniken krypa fram igen.
Det sista jag gjorde idag var att åka hem till Johan och äta middag sen drack vi kaffe och tittade på CSI. Just då mådde jag också bra, inte på samma sätt som när jag gör något med förbundet utan på ett mycket mer avslappnat sätt. Det är så behagligt att bara sitta där i hans soffa med Lollo under tiden som Karl lirar gitarr och vi snackar om härskar tekniker, Bowie, tyskland, cabary och dåliga barnböcker.
Som jag sa min sinnesstämning är konstig, och ja blir jätte trött på att folk blir irriterade över att jag inte orkar gå runt och le hela tiden för att sedan anklaga mig för att vara arg på personen i fråga. Är det konstigt att jag då till slut blir arg?
måndag 24 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Cabary? vad säger ni om det?
Skicka en kommentar